Hela vägen ut

Förra seklet 1900-talet har inneburit väldigt mycket för hela jordklotet på många sätt. Nog gjorde de andra århundrande det också, men jag tror just 1900 med alla dess årtioenden har satt sina avtryck som kommer att gälla en väldigt lång tid framöver. Varför kom jag tänka just på det här idag? Jo, det började med att jag hade en finsk tango från 1961 i huvudet, som jag både tycker om och som skänker för mig personligen ett vemod som är svårt att göra sig av med. Mina föräldrar var ju unga på 60-talet, det är ju deras ungdomsmusik, förutom populärmusiken förstås, alltifrån Johnny Cash, Beatles, Presley m.m. Under mina uppväxtår, från det man var född och genom 80-90-talen, så levde den tidens musik väldigt starkt hos många, och jag tror många unga lyssnade på den "gamla" musiken trots hårdrockens starka inslag under  80-talet, mer än vad man vill erkänna en del gånger.

Idag lyssnar människor fortfarande på Cornelis Vreeswijk exempelvis, trots att han gick bort för över 20 år sedan. Fortfarande åt man husmanskost, det var raggmunkar med sylt och fläsk, blodpudding, strömmingsflundra, isterband med stuvad potatis, sill, bruna bönor och fläsk, pytt i panna, sjömansbiff, flygande jakob m m. det som hade kommit till var korv och makaroner, köttbullar och makaroner, spaghetti med köttfärssås, innan kebaben och pizzan helt hade slagit rot och hamburgaren förstås.

Jag har funderat många gånger på mina föräldrar och den generationen som ung och vilken tidsanda som strömmade då och som de drogs med i. Det är över 40 år sedan. Min mor var 20 år 1969 och min far var 23.Då hade de inte träffats än här i Sverige. När de kom hit som arbetskraftsinvandrare, så var med i ett skede då Sverige började förändras något ofantligt i grunden, och de var med och påverkade det också, såsom många andra finländare, f.d jugoslaver, människor från  Grekland och Turkiet bl.a som var de största invandrargrupperna. När jag hört den äldre generationen prata, såsom min mor exempelvis, så¨kan jag höra en viss nostalgi om hur det var förr, samma nostalgi i rösten hör jag klinga en som var född i Sverige och växte upp som ung arbetande människa på den tiden, att det har förändrats så mycket.

Ur den slungan kom vi ur, födda på 70-80-talet, ganska så påverkade utav detta även om "vi" har gjort våra revolutioner med axelvaddar, punkfrisyrer osv. Jag minns min far sitta och lyssna på gamla s k klassiker ifrån 50-60-talet under hela 80-90-talet, och den enda annorlunda maten han nog egentligen åt var Pizza, Quattro Stagione t o m.

Nu är jag "ung" och tagit över vad den generationen lämnade efter sig och bygger upp min egen tillvaro på det sätt som jag önskar mig. Men inte fan, -ursäkta franskan -går det att släppa ljudet av 60-talet på något sätt hur man än försöker och visst äter man fortfarande husmanskost trots alla mezzewraps osv. När jag lyssnar på Veikko Tuomis klassiska tango stycke om Sabina, som var vacker som en pärla och stolt som en drottning, så dras jag tillbaka i minnet till 80-talet och känner det där stinget av vemod som mina föräldrar och den generationen kanske kände under 80-talet då deras minneklocka drogs tillbaka i sin tur 20 år tillbaka i tiden, nämligen till 1960-talet....

mvh Arto, författare och musikant

Det kan inte nog understrykas hur viktig sömnen är, att den är så god som möjlig. Har tack och lov den förmågan att sova riktigt djupt när jag väl somnat in. Det finns många som har sömnproblem, hur kommer man till bukt med dem? Slappna av i kroppen helt enkelt. Andas in och ut på ett lugnt sätt så blir känslan i kropp och sinne ett helt annat än spänd och orolig. Läste för många år sedan om en bonde som fick frågan hur det kom sig att han levt så länge som 95 år och så fortfarande pigg för sin ålder så att säga. "Tupplur på eftermiddagarna". Han menade att det gör susen att lägga sig en timme på eftermiddag. På ett sätt har jag annammat den både före och efter citatet, men det var åter igen väl värt att tänka på det. Inga större krussiduller med andra ord. Det som händer är att man låter hjärnan ta in sig och hämta nya krafter för resterande dagen. En sorts meditation med andra ord.

Nu har man kokat kaffet och bläddrat i tabloid-djungeln efter riktiga nyheter. Dem finns, men dem är sällsynta som en heffaklump i Nalle Puh. T O M sporten har tyvärr börjat bli mer skvaller än tidigare. Men man vill ju ändå kasta ett öga för att se vad som sker ute i världen, även om man får leta minst 10 minuter innan den första riktiga nyheten tränger sig fram bland otrohets, fylle och finansskandalerna osv. Vad händer idag då?

Inte särskilt mycket, utan det är bara fortsätta gå framåt för den goda tillvarons skull. Hade i och för sig börjat på ett stycke som jag kallar för öppet hjärta och vad det kan ge, så det kanske jag ska fila på en aning. Annars bara njuta utav dagen och ta den som den kommer och hoppas att övriga önskningar uppfylls.Öppet hjärta kan mycket väl bli en fördjupning ifrån ett kapitel jag skrev i en av förra böckerna "Vad är din kärlek? Från Calcutta till Glava Glasbruk".

mvh Arto, författare och musikant

Jag var på väg mot en lyckad intervju idag via tåg till centralen och tunnelbana till stadion vid valhallavägen. Människor och åter människor strömmade på stationen, fram och tillbaka. Länge var tågstationerna en sorts kyrka för mig. Där brukade jag stanna till och titta mot alla destinationer som fanns, medan jag var faktiskt var själv på väg någonstans. Då kändes det som en stilla lugnande bris i mitt inre, det  var det enda liv jag kände till då.  Idag hade jag inte tidsmässig utrymme för att stanna till utan gick raka vägen mot röda linjen. Hon märkte mig inte, men jag såg henne gåendes.... Ärlig som jag vill vara, så  kan jag bara erkänna att  hon såg lika vacker ut som hon gjorde då jag såg henne senast, över ett år sedan, med sitt svarta hår och bruna ögon. Men ja, det är som det är med det, och jag kan inte trolla i det fallet....utan bara blicka framåt....

Interjuvn gick väldigt fint och det känns som ett stort, ja, t o m gigantiskt steg mot mina drömmar och mål här i livet oavsett hur det går i rond två. Fast jag tror och hoppas att t o m rond två går bra. När det är klart, då blir det att packa, fast det kommer jag att göra i alla fall på ett eller annat sätt, att hämta banankartonger ifrån ICA för att lägga i böcker m.m. För här kommer jag att dra ifrån i vilket fall som helst, så är det bara. Det är så jag har lärt mig under livets gång, att med egen kraft så går saker och ting. Vaxholm är ett fint ställe och det var nog det jag kanske innerst inne ville, möjligheten att se havet och måsarna på nära håll....Det som är tricket med saker och ting är att göra sitt bästa för att skapa en vinn-vinn situation för alla parter. Exempelvis, Arbetsgivaren får någon som vill arbeta, kunden får lika så, Vaxholms stad får en ny skattebetalare och jag får som jag önskat mig, att få bo och leva på en fin plats för att skapa utrymme för mig och ja, förhoppningsvis två personer till.....detta är en sida av livet jag kärt känna till och vill gärna fortsätta med det ingående...

mvh Arto, författare och musikant

Under årens lopp har jag noterat att det finns något som kallas för jantelagen. Alla vet om det och kan tala om den således öppet med varandra när den kommer på tal. Givetvis är det "alla andra" som är avundsjuka osv. Själv har man inte några sådana skrupler, nej absolut inte, man är så felfri så att det inte finns. Nu gick ni väl på det? Det finns nog inte någon människa i hela världen som inte kunnat undgå ett sting av svartsjuka, avundsjuka, vrede, likgiltighet, högmod, lättja och så den sista utav de s k dödssyndern: girighet. Var kommer det ifrån egentligen?`Ja, det är en väldigt bra fråga, som naturligtvis har flera olika svar. Det enda som nog är riktigt säkert är att dessa "attributer" tillhör den sämre delen av egot, särskilt om man gör det till en prestige grej.  Till min lyckans stjärna har jag faktiskt inte hunnit fundera djupare på dessa ting för jag har hamnat i sådana situationer som filat bort mycket utav dessa "känslor" på en väldigt kort tid och fått mig att hamna i ett analytiskt förhållningssätt.  Däremot har jag mer, till min vana trogen, noterat vad det verkligen gör för människor och som fått mig att hålla handen för munnen bokstavligen och med uppspärrade ögon säga

"herregud, min skapare..." .....Kan räkna upp många sådana fall där dem orden har fallit från min mun och jag letat efter närmaste utgång från dem situationerna.

Det är det här talangutveckling och personlighetsutveckling kommer in. Det finns många författare, många bra musiker m.m. Å ena sidan ser jag en del som förebilder för ett gott arbete, å andra sidan har jag inte tid och utrymme för att enbart stirra mig blind på vad andra gör och inte gör. Det hjälper ju inte mig att vad Hjalmar Söderberg eller någon annan större författare har gjort och inte, vad ska jag göra åt det? Ingenting förutom att kanske läsa boken "Doktor Glas".

Enda som hjälper mig är att jag kör på så gott jag kan och ser vart det räcker till och utgår från nästa punkt. Att tänka i pionjärsanda kan man väl säga, det är bl.a det jänkarna och kanadensarna är så bra på, "go, go, go". Det är förvisso en utmaning att tänka så här, i jantelagens förlovade land, men tja, åter igen, vad ska jag göra åt det? Ingenting.....förutom, "go, go, go".  I mina inre noteringar finns hur många fall som helst där jag mötts av fnysningar, blickar, misstro m.m. när jag kört igång. Men det är ingneting att bry sig i utan bara rocka på som man alltid har gjort. Med tiden blir man en aning hårdhudad vad gäller det. Fast jag har också hamnat hos människor som verkligen tror på en också, vilket är oerhört tacksamt och nu riktar jag mina tankar enbart till dem människorna, det gör det oerhört mycket lättare att ta sig framåt....åter igen....för den goda tillvarons skull...

Sov du lilla barn, kom ihåg att stjärnornas glans är din vän, när du  somnat,  de hjälper månen att lysa över ditt vackra ansiktet, solen tar över i gryningen och värmer   hela din kropp och vinden skapar den motvikt så att du inte bränner dig....

mvh Arto, författare och musikant 

Det är evigheter mellan det här och då jag stegade in på Åhlen's varuhus i Luleå och köpte min första the dubliners skiva. Ibland tittar jag mig själv i spegeln och en del gånger på fotografier jag har kvar sedan tiden. Ansiktet såg då ungt ut som det ska göra, fast förvånandsvärt "ungt" ut även idag fast jag är inne på det 33 året. Visst jag har druckit en hel del öl genom åren men låtit bli starkspriten rent överlag förutom några enstaka snapsar och då man någon enstaka gång supit till rejält. Vinet har jag inte heller låtit flöda nerför min strupe heller alltför många gånger, det kan man inte påstå.  Ölen har hållits ner till en s k normal konsumtion. Det är inte för att jag är någon s k nykterist eller för att låta bättre än vad jag är, utan det är precis så det är.  Tycker om att pröva olika ölsorter då och då och kan numera varmt rekommendera ölsorter efter väder och vind som maträtter. Men jag brukar inte själv dricka öl till maten, det brukar förstöra matsmaken för mig, så den biten går bort. Har hållit upp med hyfsad god motion med promenader, vilket jag tänker göra i fortsättningen också....

Ni som har sett Sherlock Holmes, den senaste, kommer säkert ihåg boxningsscenen som den gode Sherlock var med och hörde ett irländsk band börja spela på en känd låt som soundtrack i bakgrunden...the dubliners har varit mina följeslagare sedan dess i alla dess former, är det något populärband jag återkommer till, så är det just the dubliners...den här låten the rocky road to dublin får väl symbolisera för mig tonen till att ha vandrat på många steniga vägar till den där otroligt fina ängen jag ser framför mig...där jag önskar att få leva och verka...havet, inte alltför långt borta utan man ser vågorna som sköljer som balsam på fötterna och för den goda tillvaron....

mvh Arto, författare och musikant